Julen har varit bra, jättebra. Massor med god mat, fika och godis. Vi fick fina julklappar, bland annat en kälke åt Theo, massa kläder, skallror, sängkläder osv. Jag fick mig lite kläder jag också och sen fick jag och Krille oss en ny stekpanna, stekspadar och en stor kastrull. Det var välbehövligt! Jag hade köpt en liten klapp åt Krille, en namnbricka där det graverades in Theo. Han tyckte om den jättemycket, såg det ut som iaf! :)

Lite jobbigt har vi haft det under juldagarna också. Kvällen innan julafton så blev Theo sjuk. Det började med att han vaknade och var jätte snorig och bara skrek. Var inte så kul då vi hade främmande av Anna och Johan. Sen på julaftonsmorgonen så skrek han också mest hela tiden. Vi visste inte riktigt vad det var med han men sen på kvällen så bröt det ut. Han bara skrek och hade nästan ingen röst. Han somnade vi 22 tiden men vaknade igen vid halv tolv och var så ledsen. Och då var det ännu värre, han kunde knappt gråta så hes var han. Vi visste inte riktigt vad vi skulle göra så vi ringde upp på akuten för att få lite tips. Dom tyckte direkt att vi skulle komma in. Så vi klädde på oss och for iväg. Där fick Theo undersökas och sen andas in adrenalin för att det skulle lösas upp slem i halsen. Och tala om att det blev bättre! Vid 02 var vi hemma och hoppades på lite sömn. Vid 05 vaknade han igen och skrek och hade jätte ont i halsen, man vet ju själv hur det skär i halsen då man är sjuk! Efter det vaknade han en gång i timmen. Under dagen i går så sov han mest, lill hjärtat var så trött. Men sen på kvällen så blev det värre igen, som det oftast blir. Han hostade, skrek, snora och skrek. Jag gav flytande bricanyl som vi fick med oss hem från akuten och då blev halsen lite bättre. Natten inatt har varit bättre och han är fräschare idag men fortfarande snorig och hes. Stackarn, då han glad och försöker prata så kommer det knappt fram nå! Fi tusan vad jobbigt det har varit, riktigt ont i mamma hjärtat har man haft! Men nu kan det ju bara bli bättre!

Sen så dog min moster på julaftons morgon. Jag hade inte så mycket kontakt med henne men mamma umgicks mycket med henne så hon har haft det ganska jobbigt. Dom har bott i samma lägenhets hus så dom har ju hållt varann sällskap ofta och mamma tycker det blir så tomt nu och det förstår jag! Det känns skönt att jag for dit förra veckan och hälsade på och fick ge henne en kram. Hojja, denna cancer är inte att leka med. Men nu slipper hon lida iaf! Vila i frid Majre.

Här kommer några bilder från julafton!


Mina snyggingar!


Sötaste tomtenissen!


Liam och Theo


Tessan, Liam, Jakob, Jag och Theo