Jag kom just precis på att det är 1 år sen idag som vi tog bort Cesse. Helt plötsligt så började jag sakna han massor och har gråten i halsen. Jag har faktiskt inte tänkt så mycket på han det här året, i början så var det ju såklart jobbigt men sen har det faktiskt bara varit skönt. Jag tror att det skulle ha varit skit jobbigt att ha kvar han och speciellt nu som Theo är. Hunden hade inte fått en lugn stund och jag skulle bara ha varit nojjig och orolig. Nee vi tog det rätta beslutet känner jag även fast jag får dåligt samvete ibland. Vi saknar iaf dig fina Cesse!