Det har jag pysslat med halva kvällen! Kökslådorna, toalettskåpen och hallbyrån har fått sig en riktigt rensning och det finns väl ingen bättre känsla än när man har fått kasta bort en massa skit!! :) Nu får det va bra för ikväll men i morrn ska även garderoberna och lite andra byråer få sig en ordentligt rensning. Jag tycker om att rensa och ha fint i byråer och skåp men det är även någonting jag måste göra då och då för vi har sämst utrymme i detta hus! Endast fyra garderober finns och då ska ju allt rymmas, så som alla våra kläder, sängkläder, handdukar osv osv. Jag har inte ens ett städskåp så en av dessa fyra garderober har en dammsugare i sig som tar gode stor plats. Oj så jag drömmer om en stoor klädkammare!

Vet ni, sen jag skrev inlägget om min barndom så har det känts mycket bättre! Jag har inte tänkt på det lika mycket och det känns skönt. Att jag har pratat om allt med min mamma har nog också en del i det. Jag var tvungen att få säga åt henne hur jag känt ett tag, och jag kände verkligen att hon mena allt hon sa, att jag ändå var jätte älskad och att hon fortfarande har ångest över allt som hänt. Hon kan inte själv förstå hur man kan göra illa sitt barn på det sättet. Mamma kan jag förlåta, verkligen. Men då finns det ju andra personer som jag inte riktigt kan förlåta än. Mamma sa att jag måste försöka glömma och gå vidare, för det som har hänt har hänt och jag kan inte göra nå åt det, men det är så grymt svårt! Jag sa till mamma att enda anledningen till att jag önskar att Lena levde idag är att jag kunde få slå henne, och fortsätta slå och slå. För allt hon har slagit mamma. För all otrygghet hon skapat för mig. Jag blir bara så arg jag tänker på det, hur fan kan man slå sin egen mamma?! Hur kan man ta stryptag på sin egen mamma så hon inte får någon luft? Och sen får jag, som kanske bara var 12 år gå emellan! Ditt jävla as. En annan gång som jag kommer ihåg är PDOL för många år sen, jag kanske var 13-14 år, kommer inte ihåg exakt. Jag vet iaf att jag och Johanna skulle se La cream som vi diggade mkt på den tiden. Men just innan så ringde mamma och jag hörde att nå va fel. Jag kunde höra direkt om det hade hänt nå och såklart hade jag rätt, Lena hade hoppat på mamma igen för att hon ville ha pengar till skiten hon stoppade i sig. Jag for hem fort som bara den och där låg Lena på soffan och sov precis som att ingenting hade hänt. Mamma var ju jätte ledsen och jag var så arg! Jag kommer ihåg att jag stod och stirra på hon där hon låg och ville bara hoppa på hon. Men jag vågade inte, jag var så rädd för hon. En av dom värsta gångerna var när jag var ännu mindre, kommer inte alls ihåg hur gammal men jag gick nog på lågstadiet. Jag kommer bara ihåg hur jag och mamma fick stänga in oss i sovrummet för Lena var efter oss med kniv. Jag har så starka minnen av den händelsen men jag vet inte riktigt hur det löste sig, bara att vi försökte ringa någon från sovrummet. Jag borde fråga mamma för hon kommer säkert ihåg. Men jag tycker det är jobbigt att ta upp såna här minnen med mamma. Jag vill inte att hon ska behöva plågas, att hon inte ska påminnas om allt. Oj oj det finns så mycket mer händelser jag kan berätta om. Jag vet inte hur jag ska göra för att gå vidare med alla minnen, hur ilskan ska släppa och hur jag ska kunna acceptera det som har hänt. Jag blir så himla arg då jag tänker på det. Det enda jag vet är att jag aldrig någonsin kommer förlåta Lena.

Till en helt annan grej, jag känner mig faktiskt besviken på en person, en person som jag trodde ville vara min vän och ville träffas ibland. Men det verkar ju inte duga nåmer!

Ha en trevlig kväll, nu ska jag se Hollywood fruar!